Ellie |

19 April visade stickan ett enormt plus och lyckan var fulländad!

Under Maj månad så berättade vi för våra föräldrar

15 Juni skrevs jag in hos barnmorskan och vägde då 73kg

20 Juni var jag upp till Farmor och Farfar och gav dom en ram med denna ramsa i:

”Hej!
Jag skickar en hälsning från min semester, det är 37grader varmt i vattnet och är toppen.
Utelivet har jag inte prövat än men det ska vara häftigt.
Vi ses i December!
Hälsningar Bubblan 2″

23 Juni fick jag första frågan om jag var gravid

25 Juni berättade vi för Kims släkt

15 Juli Var det Ultraljud och det var det häftigaste jag varit på och vilken underbar känsla att få se den lilla ligga där inne!
Vi glömde båda bort oss att fråga innan att vi ville veta vad det var, så i slutet när vi frågade så trodde hon det var en flicka och tänka sig hon hade rätt !

I början av Juli fick jag problem med bäckenet och den 6e Augusti så vart jag sjukskriven fram till förlossningen.

Magen:

v. 16 & v. 24

11 dagar innan BF och jag vägde ca. 97kg

Vi förevigade även min fina mage hos min vän Stephanie

Och den 21/12 – 2010 föddes en Ängel till denna värld

Ellie Cathrine Mattsson

och så här kom loppan till världen;

.. Ja nu tänkte jag göra er den äran att skriva min förlossningsberättelse med bilder:) Många säger att dagarna innan så får man någon slags super kraft som förberedelse för det kommande marathonloppet, och ja det stämde väldigt bra. Fredagen innan fick jag för mig att jag ville ut och göra något, så vi skaffade hundavkt och hängde på Jonas och co ut på krogen till ett biljardställe Hemma var vi kl 5 på morgonen.
Dagen efter stor städade jag (och för er som inte vet så hade jag sjukt ont denna tid men hjärnan sa annat) och på måndagen så gick jag till Grimsta och annars klarade jag knappt att gå till affären som tar 5minuter.

På natten till söndag så var kl. ca halv 5 så gick jag uppför jag behövde gå på toaletten, väl inne på toa börjar det rinna längs benen och ja, då kom det lite vatten, men inget plask som många brukar berätta om.
Iaf så väckte jag Kim som vart lite små grinig tills han insåg varför. Sen ringde jag till BB för att kolla läget, hon trodde inte det var vattnet utan jag skulle vänta.
Efter det ringde jag och väckte mamma och vi bestämde oss för att väcka Steffie och Jim som skulle köra in oss ut i fall att, så vi täntke att vi åker hem till dom för säkerhetens skull.

20 minuter senare så började det komma lite värkar, Z började bli orolig och Steffie och Jim var på väg iaf. I bilen så kom vi fram till att vi åker på en gång, med tanke på morgon trafik och halka.
Väl framme, 07.35, så hade värkarna börjat komma mellan var 1-3 minuter och höll i sig i max 1minut. Vi hade glömt att ringa in igen och säga att vi var påväg så det första dom sa var att vi har nog inga sänger, jag fick en klump i halsen. Tillslut kom dom och så fick vi ett rum (dom hade haft fullt dagen innan och denna dag var det nästan tomt).

Vi kom in i rummet som var stort och fint, jag fick sätta mig på sängen med CTG maskinen som mäter värkarna och bebis hjärtljud och allt såg bra ut. Efter en stund frågade dom om jag ville vara kvar eller åka hem för värkarna var inte så pass så jag kunde åka hem men jag sa tvärt nej, jag vill stanna!

Så efter det så skulle hon undersöka mig för att se om jag var öppen, så jag fick en sjukt snygg rock på mig och när hon hade kollat så var jag öppen 5cm, WOHO!! Steffie och Jim kom sen tillbaka efter ha rastat Z som fick sitta i bilen en stund, dom gjorde oss sällskap ett tag.

09.06 så fick jag lustgasen och ja man vart lite snurrig och fnittrig, jag sa åt Steffie att sno bindor och trosor, men enligt henne sa jag det på ett lite lustigare sätt än vad jag kom ihåg haha!
I vilket fall så hjälpte lustgasen väldigt bra, dom bestämde sig sen för att åka hem så Z fick lite lugn och ro.
Värkarna började nu bli värre och värre och jag fick ökad lustgas, Kim satt vid min sida hela tiden, han gick iväg en sväng och köpte lunch också så han skulle klara sig, själv tryckte jag i mig kexchoklad, och drack vatten.

11.15 så fick jag epiduralen för då var jag helt öppen, då orkade jag inte längre och smärtan var olidlig, jag ville krysta men det gick inte och jag låg och skrek. Kim satt och viskade till mig att jag var duktig och att jag skulle andas, vilket hjälpte. Sjuksköterskorna jag hade var helt underbara dom hjälpte mig igenom det värsta och när jag låg där skulle jag först få grejen i handen och då vart det lite knas så det kom tydligen massa blod så Kim hade blivit helt vit i ansiktet och fick gå och sätta sig med huvudet mellan benen.
Efter det skulle epiduralen sättas, jag var tvungen och ligga helt still och ja, hur jävla lätt är det när man ligger och skriker av smärta !?
Iaf så gick allt bra och efter 20minuter var jag som en ny människa!

12.23 så hade jag inte kissat sen morgonen och vart då tappad på kiss och jag hade stannat av i förloppet.

14.00 så fick jag nya sjuksyrror, lika bra dom och då fick jag hoppa upp på en stor medicin boll och sitta och rulla på. jag gungade till musiken och satt och spanade på Facebook, galet jag vet, men min älskling sov och tillslut somnade jag 1timme också. Under denna tid så var det som ett tryck mot rumpan så fort värken kom men det gjorde absolut inte ont, kändes bara konstigt!

14.50 så började det göra ont igen och jag fick påfyllning av epiduralen. Efter en timme så behövde jag gå på toa men inget hände, jag drack fruktansvärt dåligt under tiden vilket säkert gjorde sitt.

Nu hade det gått väldigt lång tid och inget hände så 15.45 så fick jag igångsättningsvätska på minsta dos och 20min senare började det trycka på och jag kände att jag inte riktigt kunde hålla emot. 16.20 började mina krystvärkar, då jag låg på sidan. Sedan så tyckte dom att vi skulle pröva att stå på knä så jag stog/satt upp i sängen.

16.50 så skulle jag få något som heter PDB men då började Ellie titta ut med hjässan. Nu var allt som värst och jag skrek mer än jag krystade vissa lägen, Kim var helt underbar som satt brevid mig höll mig i handen och på axeln och lugnade mig. Jag hade väldigt svårt att få ut huvudet men fick lite bedövande salva ner till och då gick det lättare.
Sköterskan frågade om jag ville känna huvudet när det var som jobbigast och jag undrade bara ”va fan tänker hon med” och sa nej och skrek lite till.

17.07 kastades vårat mirakel upp på magen och jag var i chocktillstånd av smärta och lycka och av lättnaden av det underbara som kom ut, medans på Kim kom tårarna Det första jag kollade var om det var en flicka som dom sagt och det var det, vår fina lilla prinsessa hade äntligen kommit till världen, hon var så himla vacker och jag bara kände kärlek i hela kroppen, efter all smärta jag genomlidit så låg hon äntligen där!
Hon vägde 4110gr och var 53cm lång.
Hon skrek fint när hon kom ut och hon bara visste hur man skulle ta bröstvårtan, vet ni hur farcinerande det är ?
Underbara barn!

När klockan var halv åtta så hade jag äntligen kissat efter jag druckit jätte dåligt under förlossningen, då jag fick hälla i mig vatten efteråt.
Sen fick vi åka rullstol till hotellet där vi kunde njuta av vår vackra flicka